Välkommen till min blogg. Den här bloggen handlar om min djupa sorg efter min älskade lillebror Jonas som fick lämna den här världen endast 24 år gammal. Min bror led av en tarmsjukdom men det var vattkopporna och blodförgiftningen som tog hans unga liv i maj 2013. Bloggen speglar min sorg och min förtvivlan men även min tro och mitt hopp om att en dag få ses igen. Välkommen!

fredag 19 juli 2013

8 veckor ikväll - fairytale gone bad!

Vid den här tiden för åtta veckor sen fick vi rapporter om att det började vända. Även om det var små marginaler fram och tillbaka hela tiden så började det gå riktigt utför under fredagskvällen/natten. Har lyssnat på Marcus fina spotifylista med "Jonaslåtar" och läst igenom vår familjechatt från sjukhustiden. Det är ingen rolig läsning men ändå väldigt hoppfull. Vi trodde hela tiden att det skulle vända. Det borde ju vända när så många bad... En ung man kan ju inte dö i vattkoppor! Trodde vi...

En timme innan han dog skrev Debbie att Jonas var vaken och var med men började bli orolig av sjuksköterskorna som sprang fram och tillbaka. Han förstod att det inte såg bra ut... Vi satt tysta i bilen på väg ner till Gävle och 05.40 skriver Marcus att hoppet börjar rinna ut. Att vi inte hinner hur fort vi än kör... :( Hann gjorde vi men att det skulle sluta så här är fortfarande så obegripligt...


Tårarna har runnit ner för mina kinder hela kvällen. Man tycker chocken borde lagt sig nu men jag vet inte om den har det.. Saknaden blir bara större med tiden... Men ikväll saknar jag inte bara Jonas utan även resten av min familj. Försökte ringa min andra syskon ikväll men hade svårt att komma fram. Dumma telefon... Mamma och pappa är i stugan och tror de också har det tufft ikväll.... Man undrar när det ska lätta. Men vår familj kommer nog aldrig kännas hel igen för det saknas ju en väsentlig del... Men oavsett hur jag gråter ikväll så spelar en sång från Marcus spellista nu... "Don't cry for me" heter den ironiskt nog.

Hittar inte sången på youtube men den går att lyssna på början här. Texten går iaf så här

"I know it hurts to say good bye
But don't cry for me
I'm in the presence of His grace
And don't cry for me
I'm walking streets of gold
I've got my wings so don't cry for me

I know right now you have a broken heart
It feels like we're miles and miles apart
But there's a part of me that always will be with you
And from time to time I'll be watching from above
Don't cry for me - I'm in the presence of His love"


Har förresten hört av flera att det är svårt att kommentera här på bloggen men när jag försökt har det gått alldeles utmärkt. Prova att använda "Anonym" eller "Namn/URL" om ni inte har eget bloggerkonto så borde det gå... Blir glad för små fotavtryck i bloggen om ni vill lämna ett spår :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar