Det behövs så lite för att bli påmind. Av någon anledning började jag och Henrik nynna på "Bä bä vita lamm igår"... Den liksom blev kvar i huvudet och det gjorde lika ont varje gång jag kom till "...och två par strumpor åt lille lillebror."
När vi var små brukade mamma och pappa ta med oss för att titta på fåren. Jag älskade får... Jag älskade sången och jag sjöng alltid för glatta livet när jag kom till TVÅ PAR STRUMPOR ÅT LILLE LILLEBROR. Dels för att han alltid var så hemskan liten till skillnad från mig som var så stor och så förståndig. Men också för att strumpor det visste jag minsann vad det var till skillnad från hällasråck åt far och söndagskjol åt mor... Men igår när jag hade sången på hjärnan gjorde det bara ont. Det blir inga fler strumpor åt min lille lillebror :( För min lillebror lever ju inte längre! Så sjukt ont det hugger till ibland.
När vi var små brukade mamma och pappa ta med oss för att titta på fåren. Jag älskade får... Jag älskade sången och jag sjöng alltid för glatta livet när jag kom till TVÅ PAR STRUMPOR ÅT LILLE LILLEBROR. Dels för att han alltid var så hemskan liten till skillnad från mig som var så stor och så förståndig. Men också för att strumpor det visste jag minsann vad det var till skillnad från hällasråck åt far och söndagskjol åt mor... Men igår när jag hade sången på hjärnan gjorde det bara ont. Det blir inga fler strumpor åt min lille lillebror :( För min lillebror lever ju inte längre! Så sjukt ont det hugger till ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar